Vilostund... trodde jag ja, suck...

Ibland har man tur att Emil och Anton sover en stund samtidigt. Idag hade jag sådan tur... en kort liten stund. Tänkte ta lite mysiga sovbilder på pojkarna men medan jag gjorde kände jag helt plötsligt ett par blå ögon stirra på mig, då hade Anton vaknat igen och var hur pigg som helst, suck... Jaja... han vaknade på rätt sida iallafall, hur glad som helst efter 5 minuters vila.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0